Galleri

1.

En sällsynt bild av en kvinna. Hon hälsar med en lyft arm. Skålgropen mellan hennes ben har tolkats som det kvinnliga könet – en symbol för liv. En annan tolkning är att hon föder barn.

2.

Litselby – ”den stora spjutgudens häll”.

Spjutguden med sin längd på 230 cm är den störste av alla hällristningar av storgudar och kanske den största hällristningen av alla. Bilden är ”ristad” i mitten av bronsåldern. (1200-1000 f.Kr.)

3.

Djurspår förekommer i många jaktristningar i Norra Skandinavien. I Bohuslän är de ovanliga.

Här rör det sig om vargspår.

4.

Fågelmannen i begrepp att begå TIDELAG.       

Skall inte uppfattas som en sexuell handling, utan som en fruktbarhetsfrämjande rit.  En ”en fruktbarhetsgud som bestiger en gudinna som förvandlat sig till ett djur” en religiös föreställning.

5.

6.

Fågelmännen från Kallsängen. Det som främst fångar blicken är en grupp ”bevingade män” med egendomliga huvuden.

Scenen föreställer troligen en rituell dans eller religiös ceremoni där deltagarna har klätt sig i fågeldräkter och långnäbbade fågelmasker.

7.

”Ryttarstriden vid Tegneby” En av de sista hällristningar som gjordes i Tanum, c:a 300 år f.Kr. En av ”åtta ryttare”.

Mannen på bilden rider en hingst, förutom skölden ser han ut att bära på någon form av skydd för bröstet.

8.

”Två kvinnor”

En märklig ristning föreställer två kvinnor med långa hårflätor. Ristningen är tolkad både som att kvinnorna vaktar en boskapsfålla, alt. Två kvinnliga schamaner/präster som bär upp solen. Eller är det kanske en eld eller kokgrop med eldflammor eller rök som är avbildade?

9.

Skomakaren.

Från början bara avbildad med en uppsträckt arm. Vid en senare tidpunkt har man  också huggit in en yxa eller hammare invid hans ena hand. Könet är också en frukbarhetsfrämjande funktion.

10.

Hällristning vid Evagraven, Flatruet i Härjedalen är ett exempel på en hällmålning som ligger ute i ödemarken, på gränsen till kalfjället. Kanske har ingen annan fornlämning i vårt land ett så fascinerande läge med utsikt över obebodda skogstrakter.

11.

”Spjutguden” Litslebyhällen.     

Figuren har tolkats som Tor eller Oden.

12.

Den kanske mest kända hällristningen av alla är BRUDPARET på Vitlycke ,ett helt vanligt bröllop. Syftet är att främja fruktbarheten hos människor, djur och grödor. Figuren till höger bär ett svärd som sticker ut bakom honom. Figuren till vänster har en hårfläta, detta tolkas som en kvinna.

13.

Spjutkastaren

14.

Bola-kastarna på Torpa.

Hällen domineras av en nästan meterhög konturhuggen figur med kraftiga vader och lyftade händer. Detta rör sig förmodligen åter av en storgud”.

15.

Figuren håller 29 skålgropar (    ) svävande ovanför sin enorma hand. Groparna är ordnade i fyra grupper om vardera sju stycken , en är så finurligt tillfogad att det är svårt att räkna dem.

16.

17.

18.

19.

”Prästen” som med välsignande kulturyxa viger brudparet” som kanske är det mest kända hällristningen.

Syftet är att främja fruktbarheten hos människor, djur och grödor. Figuren till höger bär ett svärd somsticker ut bakom honom. Figuren till vänster har en lång hårfläta, detta tolkas som en kvinna.

20.

Hundarna och de tre männen är utförd med osedvanlig känsla för komposition  med stor teknisk skicklighet. Yxorna med kraftigt utsvängda eggpartier har stora likheter med cermoniyxor av brons som upphittats vid senare utgrävningar.

21.

Fiskescenen är troligen det i dag vanliga kustfisket på ”grunnar” ”att fiska m’e medan” Dvs. fiskare två och två i småbåtar, ute på 13-14v famnars djup.  Agnas ,och varje man sköter en eller två ”metor” sänks ett par famnar från botten. Metan hålls hela tiden i handen. Ett sätt att fiska torsk, makrill och vittling.

22.

Hällristningen visar ett 70-tal skålgropar i en lång rad som bildar en gränslinje mellan olika krigare i strid med varandra.

23.

24.

25.

26.

En unik bild där en kvinna knäböjd bredvid en liggande man och håller upp hans huvud. Den här scenen brukar kallas DEN SÖRJANDE KVINNAN därför att man i äldre tolkningar ansåg att mannen framför henne var död. Om den tolkningen är riktig är det ett av de få exempel som kan tänkas föreställa en död människa. Därtill kommer att mycket sällan avbildas på hällarna. Att vi är säkra på könet beror på hennes hårfläta, kvinnorna sätter gärna upp håret i konstfärdiga frisyrer.

27.

Den lilla figuren är närmast unik, den föreställer sannolikt en BLÅVAL. Trots närheten till havet  är avbildningar av både fiskar och havsdäggdjur ovanliga. Det visar att det i första hand inte människors vardag som avbildas utan en annan värld bortom det synliga.

28.

Bakom tjuren går en man och plöjer med en årder, föregångare till plogen. Det är en av de få bilder av arbete på hällarna. Hällristningarna avbildar aldrig den jordiska verkligheten. Årdern och plöjaren har en klar anknytning till fruktbarhet och återväxt. Kanske är bilden en bön om god skörd.

29.

Framför mannen ser vi en orm, ormen är en symbol för det fruktbara regnet. Mannen höjer armen framför ormen, ett tecken på en bön om regn.

30.

Fotsulor är en av de äldsta hällristningsmotiven. De första från yngre stenåldern. Skonummer 37-41. Kan se ut på olika sätt, barfota med synliga tår, med skor eller sandaler. I bland med remmar som håller fast sandalerna under hålfoten.

31.

En ovanlig hällristning visar en man med sitt könsorgan.

Shamanen med ett älghuvud i sin hand. Shamanen, ”en som vet”, hade kontakt med djuren och kunde prata med ”andar och gudar”.

Några människofigurer i Nämforsen har könsmarkeringar. Ofta är det dock oklart vilket kön som markerats.Bilden här tolkar som en kvinna som föder barn.

32.

På Flatruet finns både häll-ristningar och hällmålningar vilket är ovanligt i Sverige. Älg och Ren är det vanligaste motivet. På hällen finns även en björn som ser ut att vara på väg mot djuren i bildens mitt. Människor med breda axlar och trekantiga huvuden finns avbildade.